Såå, va på handledarutbildning igår. Mamma hade försäkrat mig om att man inte alls behövde läsa på något, inga frågor kommer ställas, du bara sitter där å gäspar å lyssnar. Yeah right! Det börjar med att han bilskoleläraren är nån slags överenergisk wannabe ståuppkomiker, med perfekt namnminne. Han verkade va stolt över sitt namnminne med, för han använde våra namn precis heela tiden, ca två ggr per mening; Michaela, va skulle du säga är det rätta att göra i den här situationen Michaela?.  Jo...jag fick första frågan, kände med en gång hur ångesten började sippra fram, jag kan inte ett skit om körregler! Kör på känn å d har funkat bra hittills.

I tre timmar satt vi där å svettades, jag, några föräldrar, yucong å två 16-åringar. Han va inte nådig med frågorna heller, kom aldrig en mening utan en fråga. Gubben bakom mig som tog körkort när d fortfarande va vänstertrafik(!) svettades mer än någon annan.

Några gånger när jag svarade fel så flyttade han bilarna så jag hade rätt, 16-åringarna satt å flinade åt mig så deras rälsar glänste. Uppenbarligen kunde jag inte se skillnad på kille eller tjej på cykel heller, körläraren trodde det va mitt behov av kille som styrde mig till å svara att d va en kille på cykeln, tack för den du, jag va inte alls utskämd innan!