Alldeles innan min kära frus födelsedag begav jag mig ut på jakt efter lite vattenpipatobak. Var ingenstans att finna. Moloken begav jag mig hemåt. Där stod jag i korsningen, med en tyngd i mitt hjärta av sällan skådat slag, frugan skulle ju inte få hela upplevelsen av presenten, när det plötsligt blev grönt. Jag går med raska steg över gatan, lägger märke till alla bilar som står å väntar på att få köra. En kille går bakom mig, verkar vilja gå om men gör det inte. Då, precis när jag tror att jag säkert nått över till andra sidan gatan, då halkar jag på isen... förödande! Alla stirrar, barnen skrattar, tanter och gubbar spottar av förakt. Känner mig ensamast i världen. Då kommer killen upp bakom mig, böjer sig ner och säger "jag har spikskor"

TACK FÖR DEN DIN JÄVLA IDIOT!